Till min stora glädje erhöll jag Birgit Bonniers stipendium för år 2022! Detta var desto roligare då jag mycket väl minns Birgits vitala och schvungfulla närvaro på de stipendieutdelningar jag var med på redan i slutet av förra seklet. Jag fick aldrig stipendiet då, som ”ung och lovande”, men förhoppningsvis stämmer åtminstone det senare epitetet än idag! 

Som så många av mina föregångare bland pristagarna har skrivit, betyder ett sådant här stipendium oerhört mycket. Den generösa summan öppnar för att genomföra den forskningsaktivitet man ständigt strävar efter, men inte alltid uppnår under terminer fyllda av undervisning och institutionella åtaganden. Det kan handla om att frigöra lite mer tid, göra den där resan man skulle behöva men tvekar lite inför, inhandla det där standardverket och göra sina understrykningar i stället för att låna ett exemplar och tillbringa ett antal stunder framför den gamla vännen kopiatorn… Stipendiet står också för både förtroende – som man tacksamt tar emot – och förväntningar – vilket skapar en positiv kravbild. Sammantaget ger allt detta, på flera plan, en självklar skjuts för att hitta den extra energin och tiden till ett forskningsprojekt.

I mitt fall har mitt nya projekt bara börjat, då det är av omfattande art – skriva en monografi om Maupassant utifrån min gamla avhandling. Det arbetet påbörjades under våren 2022 med litteraturinläsning och precisering av både inriktning och utformning av den kommande boken. Parallellt med detta arbete utkom jag med en bok om litterär teori (med exempel främst knutna till författare från 1800-talet, däribland givetvis Maupassant) i augusti 2022, vilket glädjande nog föranledde intresse från franska litteraturvetare. Stipendiet har därför utnyttjats för att skapa en brygga mellan dessa projekt. 

Tack vare stipendiet kunde jag hålla föredrag om min bok i Paris på ett seminarium anordnat av professor Alexandre Gefen (vid Paris III och franska vetenskapsrådet) nu i januari och i samband med det tillbringa en kortare forskningsvistelse i Paris. Det kan även finnas möjligheter att anordna ytterligare en vistelse i samarbete med universitetet Paris Sorbonne. Inför mina vistelser underhåller jag kontakter med franska 1800-talsspecialister. Jag har redan hört mig för om eventuella möjligheter att publicera min bok om Maupassant hos ett renommerat förlag i Frankrike. Det är självfallet långt kvar till skarpt läge, men processen ser i dagsläget mycket lovande ut.

Birgit Bonniers stipendium har således även i mitt fall varit den uppmuntran, den ljusglimt, det incitament för att fortsätta utröna Frankrikes kultur som det så länge har varit garant för. Jag är mycket stolt över att skriva in mig och min berättelse bland de tidigare pristagarna och deras reseskildringar, och emotser ivrigt att ta del av kommande berättelser, både från mig och andra, under många år framöver.